
Min son lämnar alltid en klut tandkräm i handfatet när han borstar sina tänder, ibland blir den kvar.
Mot slutet av veckan ser man knappt porslinet.
Det finns en omättlig hunger gällande att kunna dimma taklampor.
Undra om det är lika stort på varmare breddgrader.
Där man inte alltid är inomhus nio månader varje år.
Det är hårfint att balansera hur mycket man plockar när man är hemma.
Man får inte bli stressad av det men aldrig heller stanna av helt.
Strömmen av uppgifter är konstant ändå.
Lämna en kommentar