Ju mer jag tänker på kampen desto mer inser jag att det inte är en kamp. När jag jobbar 06.30-16.00 är det en kamp, överlever jag till 16.00 har jag vunnit.
Men livet fortsätter ju efter. Det är en uthållighet att alltid ha något som behöver plockas undan, tvätt som ska hängas eller ett par vantar som ska på en ettårings händer.
Schopenhauer fann någon slags tröst i att livet inte har en mening. Jag finner tröst i att allt inte är en kamp utan en uthållighet.
Kampen är för de unga, men jag vet bättre. Vi dansar med ödet – vi springer inte före det.
Site Title 