
Vinden viskar bara till mig ibland nu, han har bytt skepnad till kvällsbris på min bakgård.
Omringad av Örebros bäst välmående rosor läser jag min kvällslektyr i största välbehag.
Aldrig känner jag mig så viktig som nu.
“Här sitter jag och läser viktiga vuxenböcker.”
Så fort jag tänker på att jag känner välbehag så ersätts känslan med en stress över att uträtta något.
“Sitta här och må bra i kvällssolen.”
Jag skulle ju kunna ta en öl också, men då vill jag ju ha vin. Tar jag vin kan jag ju lika gärna bli lite full.
Avsluta med en stor skål ostbågar.
Pratsjuk.
Vill ut i natten.
Komma hem sent.
Vakna tidigt.
Må skit.
Skulle stannat hemma.

Lämna en kommentar