Trallen jag sitter på har legat där sen 80-talet, så den är ungefär tio år äldre än mig.
Det är därför den är silvrig och vacker i sin enkelhet.
Då får man lyssna mer än man själv pratar.
Den pratar bara om en sak.
Alltings förgängliga natur.
Om man pausar allt brus, sen lyckas få tyst på tankarna i huvudet som man normalt tystar med brus.
Då kan man höra bin och humlor som surrar runt på kortklippt vitklöver. Man kan se dom också, ständigt i arbete.
Det är kanske så dom får bort bruset som man får bort med brus.
Någon sa att hans tankar var enklare att förstå om kroppen var i rörelse.
Site Title 
Lämna en kommentar