Min son frågar titt som tätt om jag kan karate, det måste vara jobbigt att som farsa erkänna att man inte kan karate.
Över Halloween, när nu det är, ska jag instruera på en karateklubb. Inget kunde vara coolare.
Det är en pojkdröm som nu blivit vardag, att kunna karate. När man började vågade man knappt viska önskan om det svarta bältet.
Det tog inte mer än 15 år på lortiga mattor runt om i världen.
Jag har fan svart bälte.
Alla killar vill ha svart bälte. Oavsett vad som sägs.
Lämna en kommentar